Jag tänker inte börja tro på Gud förens jag får ett "bevis" på att han finns, ett bevis som gör att jag alldrig mera kommer tvivla, ett starkt bevis!
Tycker det är jättesvårt att tro på Gud. Jag är en väldig tänkande människa.. Och hur mycket jag än försöker tro på Gud så går det inte för för mig så är det ologiskt.. samtidigt som jag tycker det är ologisk med BIG BANG, så jag är liten kluven där!
Jag vet inte ens om jag vill bli kristen!? Kanske borde jag ta reda på det först? Möter/har mött andra kristna människor som har en stark tro, som verkligen lever tillsammans med Gud i sin vardag, som ser Jesus som sin bästa vän, som tror att bön funkar.. Sånt är riktigt coolt tycker jag.. Sån vill jag med bli! Ha en sån pass stark tro, inte behöva tvivla något mera o.s.v
Vet inte hur jag ska komma dit!? Jag ber (inte för jag tror det gör någon skillnad) Jag läser biblen för att veta mera (lär mig inget??) går på gudtjänster, ungdomsmöten, ungdomsgrupper mm Men jag känner inget! Känner inte någon "ande" i mig, inget händer när jag ber, fast jag har bett att jag vill bli kristen, att jag vill tro osv.. Det är det som får mig att undra om Gud verkligen existerar?? Har inte bett eller läst biblen på länge.. orkar inte hålla på längre, tycker att jag har gjort mitt och försökt.. nu är det inte upp till mig längre hehe!

Gud existerar han??

Har svår att sova då är det bra att ha dator inne i sitt rum så man kan göra något annat så att tiden kan gå och man kanske blir trött.

Som alltid på kvällarna/nätterna tänker jag på J på dagarna går det jättebra att inte tänka på han, men det är just nu när allt är tyst runt omkring som tankarna och tårarna kommer. Fattar inte vad det är för fel på mig??? Vet om att du inte gillar mig så varför är alla känslor kvar??? Kan inte släppa in någon ny i mitt liv förens du är borta ur mitt... =/

Jag borde inte säga up kontakten med dig, det säger alla men det är jävlig svårt att inte göra dig för orkar inte!!! Varenda kväll gråter jag och saknar efter dig???? Men du vill inte försvinna ur min hjärta eller hjärna!!! Därför är det lättare att ta bort ditt, nr, från facebook, och alldig mera se dig... för nån dag kanske jag glömer dig, det skulle vara såå skönt! Inte för jag tror att du kommer försvinna från mitt liv på väldigt länge, men ändå! Allt pånminner om dig ju!!!

Det är inte ditt fel det är mitt fel.

Jag kommer ihåg första gången jag såg dig. Du satt uppe på vinden av strandgårdens kyrka. När jag öppnade dörren dit up kollade du på mig och log och sa: ska ni vara här? (hade med min kompis) Nä sa vi och gick ner igen. Jag vill minnas att både jag och min kompis tyckte att du var snygg. Inget mera hände väl på den veckan mellan dig och mig, bara att jag kollade på dig och tyckte du var snygg. Var ju bara 14 år första gången, en blyg 14 åring som hade haft det tufft i skolan. Sommaren tog slut och så gjorde detta lägret och jag åkte hem till det vanliga igen.

Några veckor efter lägret när skolan och det hade börjat igen så satt jag, emma och våra två ungdomsledare nere i våran kyrka i källaren och hade tonår. Det var dags för återträff för lägret och det var i immanuelkyrkan där du jobbade det var så jag fick ditt nummer. Och nästa dag började jag sms:a med dig för fullt.

Redan första dagen så ville du ringa mig och det fick du. Kommer ihåg den kvällen det var 19.00 och höst jag satt i min säng med hjärtat uppe i halsgropen och jag var så nervös! Tillslut ringde du lite senare än vad vi hade sagt, ja jag sa inte så mkt mest, mm var ju så jäkla nervös! Du hade en underbar röst och bred norrlands dialekt som får mig att smälta heelt. Vi fortsatte att sms:a och du ringde mig några gånger till om random saker.

Ett nytt år kom (2008) och sms: en fortsatte och du ringde till mig en gång till (sammanlagt har vi nog pratat i telefon 3-4 gånger) Även detta år åkte jag till strandgården. Inget blev som jag hade tänkt mig och det var den värsta sommaren jag någonsin haft! Du var där på lägret och jag umgicks med dig där, åt mig dig, pratade mig dig, jag var ju lika nervös som vanlig och sa inte så mkt, men älskade ju att ha dig nära hos mig, se dig le, se dig skratta, få höra din underbara dialekt och få dina varma och trygga kramar. Det var detta året jag blev kär… hjärtat slog volter så fort du närmade mig och kunde inte få fram ord när jag pratade mig dig för var så nervös.

På detta läger så var det strand party på stranden, vid havet, musik, grillning och limbo. Var själv på party, men du kom fram till mig och stod nära mig och vi små pratade lite på stranden med utsikt över havet, det var en helt underbar stund! Hjärtat slog fort och helt magiskt var det ochj ag kände något i luften. Lite senare den kvällen så var det anddakt och förbön. Satt länge i kyrkan och kollade på dig där du satt längst fram i kyrkan vid trummorna och hade förbön. Det satt en kille där länge men när han gick så vågade jag gå fram efter många om och men. När jag gick mot dig så såg du up mot mig och log mot mig, hjärtat slog ännu en gång volter. Jag satte mig nära intill dig och våra lår möttes, du la din arm runt mig och tätt intill höll vi varandra. Vi satt där och pratade om allt mellan himmel och jord, allt runt om kring stannade det var bara du och jag i den kyrkan. Efter långt samtal gick vi sen mot matsalen för ta en kvälls macka, vi gick nära varandra till matsalen. Vi tog oss varsin macka och satte oss vid ett bord med andra ungdomar från immanuelkyrkan. Vi satt där en kort stund sen skulle du gå tillbaka till kyrkan där du sov under detta lägret. Jag följde med dig till kyrkan och sen kollade du på mig djup i mina ögon, gav mig en kram och sa god natt, det var kul att prata med dig, jag ska detsamma och sen skildes vi åt.

Resten av lägret pratade vi knappt med varandra, jag vågade inte gå fram till dig.

När jag var hemma igen efter sommaren och lägret fortsatte vi att sms:a som vanligt. Tror även att vi träffades en gång också, men inget mera än så.

Nästa år 2008 var jag aldrig på strandgården lägret, det som hände förra sommaren ville jag inte åka dit istället hittade jag på andra saker, åkte ju till skottland! Under hela 2008 pratade vi endast på sms vi träffades aldrig.

Nu detta år, 2009 som snart dock är slut så har allt egentligen förändras mellan oss. Jag träffade dig för första gången på ett helt år och det var på återträffen av strandgården i Hovslätts missionkyrka. Jag satt och grät hela lovsångs kvällen för allt kom tillbaka och jag visste att jag var så jävla kär i någon som inte är kär i mig. Sen den kvällen har jag fällt många tårar för dig, hoppas och drömt om dig. Du borde inte ha gjort så mot mig, du vet väl bättre att det lätt kan misstolkas? Jävla puckad idiot! Berättade för dig för två dagar sen att jag gillade dig mera som vän och det var allt! Inte ens ett förlåt att han hade fåt mig att tro något mera… Vi kom överens om att vara vänner. Kanske kan vi bli riktigt goda vänner men än så länge är mitt hjärta i tusen bitar och det går inte att laga, det går inte att stoppa dessa tårar från att rinna ner för min kind och det går inte att tänka tillbaka då vi var tillsammans på lägret utan att gråta. 

Förlåt mig allt ont jag säger
Förlåt mig för allt jag gör
Men förlåt mig dock mest för detta:
Att jag verkligen älskar dig

Om det fanns en väg tillbaka
till dig, till din kärlek,
din värme och din hand.
Men inget är som det var.
Inget är sig likt.
Dina fotspår i sanden har blåst bort.
Ensam kvar står jag och gråter efter dig.
Älska mig, jag ber dig, älska mig...

Önskar jag inte tänkte,
på alla ord vi bytt ut.
Hoppas allt ska glömmas
och alla tankarna tar slut.

Jag vill inte ha dig mer,
jag tror faktiskt det är sant.
Men ibland vetifan
om vi tänker likadant.

Önskar du försvann,
ur minnet, ur min värld.
För inte ens mina sämsta tankar
kan du någonsin bli värd.

Folk säger jag är stark,
jag kan säga ifrån.
Jag ger tillbaka mina känslor,
som du gett till mig, på lån.

Jag hatar att jag vet,
jag hatar att du finns.
Men framför allt hatar jag,
att jag själv minns...

RIP mina gamla känslor. Jag begraver er här

Du springer aldrig ifatt,
när jag väl är där
jag vill inte tänka framåt
men är livrädd att fastna här
nu kan det vara för sent
att säga som det är

Vi testar nya vägar
som aldrig tycks ta slut
vi har försökt att fånga den andra
men aldrig nått ut
jag vill ha en sista chans
så jag säger det rakt ut

Jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut

Jag vet att det är svårt över telefon
men när jag har dig nära
vill du därifrån
jag vet att du har tänkt
men berätta hur du mår

Jag försöker träffa andra
men det är inte så lätt
jag har försökt att tänka bort dig
på alla sätt
det är dags att lägga på
men att stanna känns så rätt

Och jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut


http://www.youtube.com/watch?v=dIR0avJ8vnE