I'm sittin' here all by myself
just tryin' to think of something to do
Tryin' to think of something, anything
just to keep me from thinking of you
But you know it's not working out
'cause you're all that's on my mind
One thought of you is all it takes
to leave the rest of the world behind


Well I didn't mean for this to go as far as it did
And I didn't mean to get so close and share what we did
And I didn't mean to fall in love, but I did
And you didn't mean to love me back, but I know you did

I'm sittin' here tryin' to convince myself
that you're not the one for me
But the more I think, the less I believe it
and the more I want you here with me

Du är en underbar människa. Du är trevlig, snäll, du lyssnar, du är roligt och du är otroligt snygg med som en bonus på din underbara personlighet. Fin dialekt, fint leende, ett härligt skratt, Ja helt perfekt!

Men samtidigt som du är allt det där underbara är du, konstig, vet inte vad du vill eller tycker, känns som du bara låssas att du bryr dig för du hör ju alldrig av dig, det är ju alltid jag som gör det, men även om du svarar så känns allt så fel. När vi träffas face to face pratar du med mig, kramar mig, men sen på sms är du heelt konstig??? Kanske är du en sån människa som har svårt att hålla kontakten med människor, som inte tycker om att sms, utan bara träffas i verkligheten!

Du gör mig ledsen, nedstämt och förvirrad, kan inte sluta tänka på dig, skit samma vad jag gör för något du är alltid i mina tankar... Och det är jobbigt och påverkar skolan när jag tänker på dig istället för att vara koncentrerad på lektionerna.

Måste göra "slut" med en underbar person för detta funkar inte, blir bara ledsen varje gång jag hör av mig till dig. Har inte pratat med dig på 1-2 år, bara på sms och allt har förändrats sen dess =( Vi har tappat kontakten som vi hade vill vrida tillbaka klockan, men det går ju inte!

Måste säga farväl till en underbar människa, till en människa som har bryt sig och lyssnat på en. Det suger!!! Men måste för orkar inte gå omkring i vakium och gråta... Svårt att glöma bort dig, men har gjort det föut så då ska det gå även denna gången......

Jag tycker att livet är orättvist, Jag har ofta hört att jag är en go tjej som har mognat dom senaste åren, men om jag nu är så mogen och go tjej varför har jag svårt att hitta bra kompisar? kompisar som inte sviker en, varför hittar jag då inte en bra kille som gillar mig för den jag är? Varför får jag ha det tufft i skolan och jobbigt förhållande med min familj?

Jag menar inte att dom som inte är så snälla ska ha det dåligt, men jag tycker att jag förkännar att ha det bra att må bra, men gång på gång blir jag ledsen, besviken och någon motgång kommer.

Kanske kommer det bli bättre när jag blir äldre? Har lärt mig genom livet att vara tuffare, stå på mig och säga ifrån. På det sättet har jag även blivit mognare men det har även gjort så jag har svårt att öppna up mig inför nytt folk för jag vill inte bli sviken igen och liter inte på människor på samma satt, och det tycker jag är jobbigt.

Jag vill må bra

Jag vill känna att skolan, vänner går bra att jag kan umgås med kompisar, hitta på roliga saker.

Det är väl bara att vänta och hoppas att allt blir bra till slut!