Du är en underbar människa. Du är trevlig, snäll, du lyssnar, du är roligt och du är otroligt snygg med som en bonus på din underbara personlighet. Fin dialekt, fint leende, ett härligt skratt, Ja helt perfekt!

Men samtidigt som du är allt det där underbara är du, konstig, vet inte vad du vill eller tycker, känns som du bara låssas att du bryr dig för du hör ju alldrig av dig, det är ju alltid jag som gör det, men även om du svarar så känns allt så fel. När vi träffas face to face pratar du med mig, kramar mig, men sen på sms är du heelt konstig??? Kanske är du en sån människa som har svårt att hålla kontakten med människor, som inte tycker om att sms, utan bara träffas i verkligheten!

Du gör mig ledsen, nedstämt och förvirrad, kan inte sluta tänka på dig, skit samma vad jag gör för något du är alltid i mina tankar... Och det är jobbigt och påverkar skolan när jag tänker på dig istället för att vara koncentrerad på lektionerna.

Måste göra "slut" med en underbar person för detta funkar inte, blir bara ledsen varje gång jag hör av mig till dig. Har inte pratat med dig på 1-2 år, bara på sms och allt har förändrats sen dess =( Vi har tappat kontakten som vi hade vill vrida tillbaka klockan, men det går ju inte!

Måste säga farväl till en underbar människa, till en människa som har bryt sig och lyssnat på en. Det suger!!! Men måste för orkar inte gå omkring i vakium och gråta... Svårt att glöma bort dig, men har gjort det föut så då ska det gå även denna gången......