Veronica Lindrot

Jag mår inte bra, har inte gjort det på många år. Känner mig alltid så ensam och övergiven. Handlingarna som människor gjort mot mig finns kvar... djupt sitter det! Saker jag alldrig trodde att dom närmaste personerna skulle göra mot mig, men som dom endå har gjort, lämmnad och beskiven av dom närmaste, både vänner och familj. Om man blir övergiven av ens familj vad har man då att göra? Om man vid 17 års ålder inte har några kompisar, vad gör man här? Varför inte göra slut med all smärta och tårar?

Jag kanske är glad och skrattar men det kommer alldrig försvinna, det människor har gjort mot mig, människor jag alldrig trodde att dom skulle svika mig. Låssas bry sig, låssas vara ångefull... Orkar inte med alla dessa falska människor som ljuger! Tror inte jag finns här om några år... tårarna bode vara slut, smärtan med men det kommer tillbaka och det gör ondare och ondare för varje gång och tårarna blir sötare och sötare. Skolan klarar man inte heller, hur ser ens framtid ut då? Hur kommer min framtid se ut med all dess smärta och tårar?

Jag lever kvar för min familjs skulle, även om hälften av min familj inte bryr sig om mig. Lever kvar för mina vänner, fast dom inte bryr sig. Lever med smärtan och tårarna för eran skull.

Kommentarer
Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: