Jag har inte på riktigt förens typ iår börjat fundera på om gud finns, om jesus finns och så. 2007 när jag åkte på mitt första kristna läger kände jag något och då kännde jag att jag vill veta mera, att det kanske var sant. Kommer fortfarande ihåg Patrik ojala som pratade och jag satt i bänkraden och grät för jag kännde något... Men det var ingen som verkade bry sig att jag blev intresserad, ingen som tog sig tid att prata mig mig så jag sket i det kan man säga.
När jag var tillbaka i skolan så var allt som vanlig igen... Och Gud och Jesus var väldigt lånt borta. Visst jag var väl i kyrkan lite då och då men mest för att ha något att göra på min fritid.
2008 När jag åkte tillbaka till lägret kännde jag absolut inget!!! Hatade allt då och det var det värsta läger jag upplevt och fortfarande men av det :/
Trots att jag mådde jättedåligt så var Gud inte där, "han som alltid är där" Resten av 2008 trodde jag inte alls, var på en kristen ungdomsgrupp, gick till kyrkan och så men bara för ha något att göra och ungdomsruppen var rolig.
2009 har varit samma som 08, inte kännt något specielt, inte ens när det är fantasktiska lovsånger... Hur kan Gud finnas??? Det verkar helt obegriplit för mig? Hur kan Jesus dö för mig??? Allt verkar så obegripligt..... Jag menar inget illa.... tro mig jag vill veta helheten och lära mig allt och sen dra en slutsalt men Gud känns alltid så långt bort oavsett hur jag mår... Gud han bara är något som man inte kan gräppa tag i???