Jag kommer ihåg första gången jag såg dig. Du satt uppe på vinden av strandgårdens kyrka. När jag öppnade dörren dit up kollade du på mig och log och sa: ska ni vara här? (hade med min kompis) Nä sa vi och gick ner igen. Jag vill minnas att både jag och min kompis tyckte att du var snygg. Inget mera hände väl på den veckan mellan dig och mig, bara att jag kollade på dig och tyckte du var snygg. Var ju bara 14 år första gången, en blyg 14 åring som hade haft det tufft i skolan. Sommaren tog slut och så gjorde detta lägret och jag åkte hem till det vanliga igen.

Några veckor efter lägret när skolan och det hade börjat igen så satt jag, emma och våra två ungdomsledare nere i våran kyrka i källaren och hade tonår. Det var dags för återträff för lägret och det var i immanuelkyrkan där du jobbade det var så jag fick ditt nummer. Och nästa dag började jag sms:a med dig för fullt.

Redan första dagen så ville du ringa mig och det fick du. Kommer ihåg den kvällen det var 19.00 och höst jag satt i min säng med hjärtat uppe i halsgropen och jag var så nervös! Tillslut ringde du lite senare än vad vi hade sagt, ja jag sa inte så mkt mest, mm var ju så jäkla nervös! Du hade en underbar röst och bred norrlands dialekt som får mig att smälta heelt. Vi fortsatte att sms:a och du ringde mig några gånger till om random saker.

Ett nytt år kom (2008) och sms: en fortsatte och du ringde till mig en gång till (sammanlagt har vi nog pratat i telefon 3-4 gånger) Även detta år åkte jag till strandgården. Inget blev som jag hade tänkt mig och det var den värsta sommaren jag någonsin haft! Du var där på lägret och jag umgicks med dig där, åt mig dig, pratade mig dig, jag var ju lika nervös som vanlig och sa inte så mkt, men älskade ju att ha dig nära hos mig, se dig le, se dig skratta, få höra din underbara dialekt och få dina varma och trygga kramar. Det var detta året jag blev kär… hjärtat slog volter så fort du närmade mig och kunde inte få fram ord när jag pratade mig dig för var så nervös.

På detta läger så var det strand party på stranden, vid havet, musik, grillning och limbo. Var själv på party, men du kom fram till mig och stod nära mig och vi små pratade lite på stranden med utsikt över havet, det var en helt underbar stund! Hjärtat slog fort och helt magiskt var det ochj ag kände något i luften. Lite senare den kvällen så var det anddakt och förbön. Satt länge i kyrkan och kollade på dig där du satt längst fram i kyrkan vid trummorna och hade förbön. Det satt en kille där länge men när han gick så vågade jag gå fram efter många om och men. När jag gick mot dig så såg du up mot mig och log mot mig, hjärtat slog ännu en gång volter. Jag satte mig nära intill dig och våra lår möttes, du la din arm runt mig och tätt intill höll vi varandra. Vi satt där och pratade om allt mellan himmel och jord, allt runt om kring stannade det var bara du och jag i den kyrkan. Efter långt samtal gick vi sen mot matsalen för ta en kvälls macka, vi gick nära varandra till matsalen. Vi tog oss varsin macka och satte oss vid ett bord med andra ungdomar från immanuelkyrkan. Vi satt där en kort stund sen skulle du gå tillbaka till kyrkan där du sov under detta lägret. Jag följde med dig till kyrkan och sen kollade du på mig djup i mina ögon, gav mig en kram och sa god natt, det var kul att prata med dig, jag ska detsamma och sen skildes vi åt.

Resten av lägret pratade vi knappt med varandra, jag vågade inte gå fram till dig.

När jag var hemma igen efter sommaren och lägret fortsatte vi att sms:a som vanligt. Tror även att vi träffades en gång också, men inget mera än så.

Nästa år 2008 var jag aldrig på strandgården lägret, det som hände förra sommaren ville jag inte åka dit istället hittade jag på andra saker, åkte ju till skottland! Under hela 2008 pratade vi endast på sms vi träffades aldrig.

Nu detta år, 2009 som snart dock är slut så har allt egentligen förändras mellan oss. Jag träffade dig för första gången på ett helt år och det var på återträffen av strandgården i Hovslätts missionkyrka. Jag satt och grät hela lovsångs kvällen för allt kom tillbaka och jag visste att jag var så jävla kär i någon som inte är kär i mig. Sen den kvällen har jag fällt många tårar för dig, hoppas och drömt om dig. Du borde inte ha gjort så mot mig, du vet väl bättre att det lätt kan misstolkas? Jävla puckad idiot! Berättade för dig för två dagar sen att jag gillade dig mera som vän och det var allt! Inte ens ett förlåt att han hade fåt mig att tro något mera… Vi kom överens om att vara vänner. Kanske kan vi bli riktigt goda vänner men än så länge är mitt hjärta i tusen bitar och det går inte att laga, det går inte att stoppa dessa tårar från att rinna ner för min kind och det går inte att tänka tillbaka då vi var tillsammans på lägret utan att gråta.